Anti-intellektualism?

Programmet Smartare än en femteklassare vädrar anti-intellektualism. Reell funktionell kunskap nedvärderas till förmån från det som gives i lågstadiet och mellanstadiet. På min ofrivilliga Walraff genom helvetets labyrinter kom jag tidigt i kontakt med folk som påstod att tänkande är farligt. Kan det alltså vara så att makthavande i underjorden, under ytan, har dylika idéer?

Dessa idéer är ju inte på inget sätt nya. Auktoritära regimer i Kina och Mellanöstern kväste ju effektivt utvecklingen vilket gjorde att Europa utvecklades med sitt monoteistiska budskap transmuterat med Aristotelianismen som kanske gjorde att det övernaturligas möjligheter blev möjligheterna för det okända och att detta blev bränsle i den vetenskapliga revolutionen.

De Kinesiska myndigheterna brottas förmodligen med kontrollbegär å ena sidan och vetskapen att utveckling främjas av det fria tänkandet. Kineserna som blivit mer pragmatiska än ursprungslandet USA kanske försöker skapa fria miljöer för innovation som Ryssarna gjort i Moskva. Problemet är dock hur man får maximalt antal personer med förutsättningar intresserade av vetenskapen. Dessa personer kommer ju från alla håll i samhället och därför behövs frihet överallt. Att bara göra sina föräldrar till viljes och inte följa det där nya idéerna som personen i fråga vet är intressanta supprimerar.

Göteborg är en universitetsstad men dess rating är betydligt sämre än Stockholms. Jag missstänker att detta delvis kan bero på underströmmar i samhället som främjar kontroll snarare än frihet. Ett samhälle som hellre använder intelligenta personer som spelbrickor och spelinitierare för underhållning än för produktiv forskning har ingen framtid i en global värld. Ni behöver naturligtvis inte tro detta men jag hålls faktiskt tillbaka intellektuellt med hjälp av den där teknologin som ingen vågar prata om.

Någon har pratat om att vederbörande skall försöka få mig till nivån av den gamla studentexamen. Detta är anmärkningsvärt då jag doktorerat i medicinsk vetenskap. På sistone har man försökt få mig att acceptera en demensdiagnos när schizofrenidiagnosen falerade. Är detta ett utbrett problem har regionen allvarliga problem. Att undanhålla personer med psykiatriska diagnoser trodde jag var Stalinistiskt. Något som hörde till historien men det verkar som om metoden fått en renässans med teknologin som ingen vågar tala om. På Kristallnattsdagen den 9 november 2000 kom man och hämtade mig, bröt sig in i min lägenhet, och satte mig på en sluten psykiatrisk klinik i fem månader, fullt frisk.