En icke ovanlig dag i mitt liv

Det börjar någon gång på småtimmarna med att jag väcks av några vrålapor (alternativt rå-djur) som skriker i "lurarna" att jag är en slav till kommunen och att jag inte har några "pengar". Detta med att jag inte har några pengar har jag förklarat tidigare. Det verkar som om det rör sig om maffians beskydd snarare än kosingen.

Efter dagens initiala bestyr försöker jag sitta och fundera lite. Vrålaporna intensifierar då sin sång som går ut på att störa ut min tankeverksamhet. Och så var jag och röstade på moderaterna igen, trots att jag troligen har sossar i kroppen vilket gör saker och ting besvärliga.

Efter att jag skrivit ett inlägg på min blogg 'janthurinstankar' attackeras jag i lurarna med att det var ett totalt fiasko. Dylika 'uppmuntringar' är väldigt vanliga. De följs ofta av det motsatta för att se skillnaden av min reaktion på "skärmen". Man letar efter en effekt.

Vore tacksam för information som skulle kunna förklara varför någon anser sig vilja betala för konstant passning av min kropp. Effekter upplevs dygnet runt alla dagar på året. Med en mobiltelefonskostnad för tankeöverföringen, "lurarna", så måste en liknande täckning kosta en förmögenhet. Den kan ju knappast vara billigare än mobiltelefonräkningen. Lustigt föresten att Svenska Dagbladet har en artikel idag där de informerar om ett blodigt sätt att se vilket ord en person tänker på när väldigt många människor kan läsa tankar av andra icke-invasivt. Dylika experiment borde inte få utföras enligt en standard etisk kommitté eftersom det går att utföra på ett säkrare sätt.

"Pengar" kan ju för övrigt vara kostnaden för den här vansinniga "stimulansen". Medan jag skriver detta finns en hög volym av oväsen i lurarna.

Herre eller slav?

Jag läser The end of history and the last man från 1992 av Francis Fukuyama. Det finns mycket intressant att diskutera i den boken men för den här bloggen och dess fokus på maktmissbruk så tänker jag främst på den något osmakliga Hegelianska utgångspunkten om hur han ansåg att man skiljer Herre och Slav åt.

En herre är villig att gå i döden för att bevisa att han är en man. Vågar man inte detta så blir man en slav. Nivån på detta resonemang är väldigt ursprunglig och ses hos Masaierna som har ett mandomsprov där de skall gå i envig med ett lejon och överleva. De lurar lejonet att anfalla dem utrustade med ett spjut fäst i marken som lejonet träder sig upp på och omkommer.

I den interna miljö där jag befunnit mig de senaste 11 åren har det ofta förkommit tester på min vilja att vara herre eller slav enligt Hegel. Jag är faktiskt inte en slav då jag arbetar med det jag själv vill på egna pengar även om jag är en ny sorts fånge. Kanske hade jag blivit en slav om jag falerat testerna? Frågan är om den "systemkortsvärld" jag lever i har dessa regler. Jag har tidigare diskuterat möjligheten att någon använts sig av devisen 'det som inte dödar dig gör dig starkare' som kommer från Nietzsche, en annan av den politiskt suspekta trion Hegel, Nietzsche och Marx.

Anti-intellektualism?

Programmet Smartare än en femteklassare vädrar anti-intellektualism. Reell funktionell kunskap nedvärderas till förmån från det som gives i lågstadiet och mellanstadiet. På min ofrivilliga Walraff genom helvetets labyrinter kom jag tidigt i kontakt med folk som påstod att tänkande är farligt. Kan det alltså vara så att makthavande i underjorden, under ytan, har dylika idéer?

Dessa idéer är ju inte på inget sätt nya. Auktoritära regimer i Kina och Mellanöstern kväste ju effektivt utvecklingen vilket gjorde att Europa utvecklades med sitt monoteistiska budskap transmuterat med Aristotelianismen som kanske gjorde att det övernaturligas möjligheter blev möjligheterna för det okända och att detta blev bränsle i den vetenskapliga revolutionen.

De Kinesiska myndigheterna brottas förmodligen med kontrollbegär å ena sidan och vetskapen att utveckling främjas av det fria tänkandet. Kineserna som blivit mer pragmatiska än ursprungslandet USA kanske försöker skapa fria miljöer för innovation som Ryssarna gjort i Moskva. Problemet är dock hur man får maximalt antal personer med förutsättningar intresserade av vetenskapen. Dessa personer kommer ju från alla håll i samhället och därför behövs frihet överallt. Att bara göra sina föräldrar till viljes och inte följa det där nya idéerna som personen i fråga vet är intressanta supprimerar.

Göteborg är en universitetsstad men dess rating är betydligt sämre än Stockholms. Jag missstänker att detta delvis kan bero på underströmmar i samhället som främjar kontroll snarare än frihet. Ett samhälle som hellre använder intelligenta personer som spelbrickor och spelinitierare för underhållning än för produktiv forskning har ingen framtid i en global värld. Ni behöver naturligtvis inte tro detta men jag hålls faktiskt tillbaka intellektuellt med hjälp av den där teknologin som ingen vågar prata om.

Någon har pratat om att vederbörande skall försöka få mig till nivån av den gamla studentexamen. Detta är anmärkningsvärt då jag doktorerat i medicinsk vetenskap. På sistone har man försökt få mig att acceptera en demensdiagnos när schizofrenidiagnosen falerade. Är detta ett utbrett problem har regionen allvarliga problem. Att undanhålla personer med psykiatriska diagnoser trodde jag var Stalinistiskt. Något som hörde till historien men det verkar som om metoden fått en renässans med teknologin som ingen vågar tala om. På Kristallnattsdagen den 9 november 2000 kom man och hämtade mig, bröt sig in i min lägenhet, och satte mig på en sluten psykiatrisk klinik i fem månader, fullt frisk.