Sist jag nämnde min bantning hade min viktnedgång till synes avstannat. Eftersom den stabila bedömningen av mitt kaloriintag är normgivande i min bantning så undrade jag hur länge man skulle hålla mina vätskenivåer uppe för att får det och se ut som jag inte hade någon banteffekt. Det är tydligen så att man inte tillåts hålla mycket mer än ett kilo vatten för trendgrafen i mina vikter plottade mot antalet dagar visar på en obenhörlig nedgång på c:a 3hg per vecka sedan vecka 8 i år. Innan dess var viktnedgångarna större och jag gissade att detta hade med glykogenvatten förluster att göra.
Eftersom jag nu har fått en efterlängtad effekt på midjemåttet och stussmåttet så kommer jag att banta med endast 300kcal/dag de närmaste två månaderna för att observera hur trendgrafen för viktminskningen viker av. Nästa steg blir att ta ner trendgrafen till horisontalläget där jag bibehåller en normalvikt med mitt nya sätt att äta på. Min BMI börjar närma sig 20 (63kg, 177cm), väger nu 65kg, vilket är på betryggande avstånd från anorexigränsen på 18,5. Jag är inte speciellt kraftigt byggd så det bör stämma. Vikterna är ju lite osäkra men det verkar som om jag gått ned c:a 8kg från vecka 6 då jag började banta. Detta är mer än 10% av startvikten som var ungefär 73kg.
Frågan är nu om jag kommer att se mer midjefett försvinna samtidigt som viktminskningen avstannar eller blir viktökning på grund av muskelglykogen syntes med samtidig vätskeretention när jag minskar bantbelastningen på kroppen? Det skulle också kunna vara så att detta händer först när bantbelastningen helt upphör? Jag har inte lyckats hitta denna information men den är ju principiellt viktig för personer som försöker träna muskler samtidigt som de bantar. Om bantningen förbrukar allt muskelglykogen så kommer musklerna att ha dålig uthållighet och träningsbarhet? under bantperioden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar